+ + +
Tak saknas, och väggarna är inte mycket mer än fragment.
Ändå infinner sig en märklig känsla av intimitet.
Ljuspunkter och släpljus lockar fram byggnaden och får
oss att se den på ett nytt sätt. Belysningen skapar rum
där egentligen inga rum finns.
En mörk
höstkväll i oktober sammanstrålade en grupp ljusintresserade
i Alvastra för ett seminarium om belysningsfrågor. Hur
gör man? Vad ska man tänka på? Vad kostar det? Resonemangen
fördes på plats, i ruinen, med en tillfällig belysningsinstallation
som bakgrund.
– Vår
första tanke var att återskapa kyrkan och visa hur den
såg ut från början. Vi funderade på att visualisera
väggsträckningar och vägghöjder. Men det kändes
främmande, ruinen är så ren. Vi gled i stället
över till att utgå från ruinen som den är
i dag. Historien finns ju där ändå och kan lyftas
fram på olika sätt, säger Johan Röklander,
studerande vid Ingenjörshögskolan i Jönköping.
Alvastraprojektet
är en del av Johan Röklanders examensarbete på en
2-årig kurs vid avdelningen för belysningslära.
Han och kollegan Jonas Fransson har fått uppdraget att ljussätta
ruinen – om så bara för en kväll.
– Man
måste behandla varje objekt utifrån sina egna förutsättningar.
Vi har fösökt lyssna med alla berörda parter och
strävat efter att fånga upp de olika synpunkter som finns.
Ska belysningen vara för de som åker förbi på
motorvägen, de närboende eller turisterna?
Syftet med
belysningen är att man ska kunna se. Men detta behöver
inte betyda att en traditionell, kraftfull fasadbelysning är
mest lämplig. Starkt ljus i mörker kan störa det
mänskliga ögat mer än det hjälper. Ruinen finns
i ett större rum och belysningen ska inte bryta det sammanhanget.
I Alvastra är omgivningen mycket mörk.
– Det
är viktigt att värna om mörkret, världen i dag
lider av "light pollution". Och det behövs inte alltid
så mycket ljus för att vi ska kunna se. I Alvastra sprang
vi runt och testade med olika placeringar och vinklar. Vi måste
tänka på omgivningen, och de speciella förutsättningar
som gäller i ett fornminne. Vi funderade också på
hur folk rör sig. Det kan vi också påverka med
belysningen.
Inför
projektet förde Johan Röklander och Jonas Fransson diskussioner
med Riksantikvarieämbetet, bland andra konsthistorikern Ann
Catherine Bonnier. En av de saker de kommer att jobba vidare med,
om belysningen permanentas, är att med hjälp av ljus förtydliga
vilka delar av murverket som präglas av senare förändringar.
Belysningsexperimentet
väckte många frågor. Bland annat fördes en
diskussion under kvällen om högaltaret – eller avsaknaden
av detsamma. Flera av deltagarna undrade varför kyrkans centrum
inte fokuserades mer i belysningen. Men i så fall måste
någon form av objekt föras dit – annars går
det inte att belysa!
Belysningsseminariet i Alvastra den 20 oktober:
Seminariet är ett led i en större diskussion om ljussättningsfrågor.
Vid seminariet deltog bl.a. representanter för Ödeshögs
kommun, länsstyrelsen, länsmuseet och Riksantikvarieämbetet.
Teknikhistoriker Jan Garnert från Gotlands högskola
berättade bl.a. om hur vi har påverkats av ljus genom
historien. Professor Anders Liljefors från Ingenjörshögskolan
talade om hur ögat fungerar och hur ljussättningen kan
anpassas efter det.
Riksantikvariämbetet har initierat ett samarbete med Ingenjörshögskolan
i Jönköping. Själva belysningsprojektet vid Alvastra
klosterruin är en del i projektet Tidernas landskap,
som syftar till att lyfta fram kulturmiljöer i Ödeshögs
och Vadstena kommuner.
För vidare information:
Ingenjörshögskolan i Jönköping:
Johan Röklander: johan@irrbloss.com
Jonas Fransson: ljd04frjo@ing.hj.se
Avdelningen för belysningslära