Ruinportalen sjösätts

Ruinerna visar oss tidens gång
Ruinerna står som kraftfulla och fysiskt påtagliga symboler för tidens gång. De visar att allt som vi människor byggt, såväl enskilda byggnader som hela samhällen och kulturer, till slut kommer att vittra ner och förstöras. Ruinerna utgör också svårtolkade inslag i vårt kulturarv: mystiska fragment och byggnadsdelar, svårbegripliga markstrukturer, vittrade och sönderfallna delar, till synes utan inbördes sammanhang. Att så mycket lämnas åt fantasin bidrar till platsernas suggestiva atmosfär.

Att ta hand om kulturarvet
Ruinmiljöerna har stort upplevelsevärde men är också betydelsefulla historiska dokument och en viktig del av vårt kulturarv. De ska därför vårdas och bevaras, men också användas och levandegöras. Vid många av de större och mer kända ruinerna pågår också omfattande verksamheter. Reparationer och vårdarbeten sker mer eller mindre regelbundet. Det kan också vara publika arrangemang som konserter, medeltidsfestivaler och marknader. Men många ruiner förfaller då resurser för vård och underhåll är alltför små. Likaså finns det stora brister i kunskap och information om ruinerna. Det finns idag ingen samlad plats där man kan ta del av ruinernas historik, hur man bäst tar hand om dem och om vilka aktiviteter som sker i landet. Hur ska forskare och andra yrkesverksamma nå ut till allmänheten och föra dialog om ruinerna? Hur skulle ett gemensamt forum för diskussioner, kunskapsutbyte och information omkring ruiner kunna se ut?

Ruinportalen
Vår lösning är en hemsida om ruiner, en ruinportal, som på sikt också ska bli samlingsplats och forum för de olika ruinnätverk som nu håller på att ta form. Hemsidan ska dels informera om ruiner och arbetet med dem, men också föra dialog och skapa nätverk mellan såväl yrkesverksamma som övriga intresserade. Målgrupperna är de som arbetar med kulturmiljöer på länsstyrelser, museer, inom kommunerna, Riksantikvarieämbetet och vid universitet och högskolor. Det är också de som på annat sätt förvaltar eller arbetar med ruiner: t.ex. svenska kyrkans församlingar, offentliga och privata förvaltare, samt företag eller föreningar som ordnar aktiviteter vid ruinerna. Det finns även många ideellt verksamma inom hembygdsrörelsen, bygdeföreningar, liveföreningar, skolor och inte minst en intresserad allmänhet.

Henrik Lindblad och Karna Jönsson, Riksantikvarieämbetet