Urban exploration: ett kulturarv i det fördolda

+ + + På ett Internetforum avfärdar signaturen Kavajmongot visserligen S:t Eriksbron som ett nybörjarställe. Men är man bara det minsta ängslig av sig är ändå miljön under bron nog så avskräckande.

Den kombinerade väg- och tunnelbanebron leder från Kungsholmen till Vasastan i centrala Stockholm. Under det norra brofästet bildas ett stort rum, med hyresfastigheterna från 1920-talet som väggar och brons mäktiga stålbalkar och betongsträvor som tak.

Några fönster till hyreshusen är upplysta, kanske bebodda (i så fall med adressangivelse våning –2 och –3). En skivaffär har sin bokstavligt talat obskyra lokal här. Fukt, skräp, stickande lukt och framför allt klotter dominerar. Stora fläktar maler dovt, bron vibrerar av bil- och busstrafik. Då och då regnar gnistor när en tunnelbana passerar i metalltråget som är fästat under vägbron.


Utrymmet under S:t Eriksbrons norra fäste. En låg dörr anas i bildens mitt. Ovanför denna en trasig metalltrappa som leder upp till ytterligare en dörr, stängd, men med en tydlig namnskylt från Akay.

Längst in i de mörkaste hörnen finns två små dörrar. Förbluffande nog är de inte låsta. Kanske är trafiken så tät att det inte lönar sig att sätta dit nya lås som dyrkas upp varje natt? Det är här det börjar, det är dit in, in i de mörka gångarna som utövarna av Urban exploration beger sig.

En upptäcksfärd i det inre

– Ju längre en plats har varit övergiven, desto bättre. Det ska gärna ligga drivor av damm på golvet, säger Rikard Johansson, studerande vid Södertörns högskola.

Han har i en uppsats i etnologi studerat fenomenet Urban exploration. Associationenerna går knappast till de klassiska kulturminnesmärkena, men Rikard Johansson argumenterar ändå för att dessa mellanrum och bortglömda och trasiga platser är ett kulturarv som ungdomarna skapar själva.

– De första UE-utövarna kom från Australien, men det var Ninjalicious i Toronto som gav rörelsen sitt namn 1996.

Devisen för Ninjalicious webbtidning är talande: The zine about going places you’re not supposed to go. Tunnlar, kloaker, gamla sinnesssjukhus – det är den typen av övergivna och inte sällan farliga platser som UE-arna intresserar sig för.

Även om rörelsen är oorganiserad och heterogen, så kan en del gemensamma drag spåras hos utövarna. Så håller man sig exempelvis med en etisk kod: Take nothing but fotos. Leave nothing but footprints. Näraliggande verksamheter som graffittimåleri kan därför ibland komma i konlikt med Urban exploration.

Rikard Johanssons uppsats baseras på studier av hemsidor, och framför allt forum som Flashback och Interacting Arts, där utövarna diskuterar och dokumenterar sina upptäcksfärder och ger varandra tips och varningar.

Underjordiska tempel

Urban exploration är en märklig kombination av hemlighetsfullhet och exhibitionism. Samtidigt som platserna ska förbli hemliga, redovisas kryphål och mörka passager i fotografier på Internet.

Tariq-grottan, Drömmarnas brunn, Den galne matematikerns galleri, Akay-templet, Duvornas slott – UE-utövarna ger sina platser poetiska namn. Men vem utom de själva vet var de finns? Meningen är inte heller att alla ska veta. Självklart finns praktiska skäl för detta. Om en plats blir för känd kan polisen stänga ner den.

Men det finns också en annan dimension, som handlar om själva upptäckandet. Om redan all information om en miljö finns bekvämt presenterad är inte upplevelsen den samma.

– Platsen dör om man vet exakt var den ligger. Samtidigt är Internet en given förutsättning och integrerad del av verksamheten. Det är på nätet man kommunicerar och dokumenterar. Det senaste decenniet med digitalkameror och snabbare Internet har givetvis bidragit till utvecklingen. Någonstans är ju också Internet en spegelbild av den fysiska, urbana världen, med miljoner oöverskådliga och övergivna plaster, säger Rikard Johansson.

I sin uppsats resonerar Rikard Johansson utifrån teorier om ungdomskultur, identitesskapande i ett senmodernt samhälle och begreppen plats och kulturarv.

Ungdomarna besöker och dokumenterar. De beskriver det de hittar i termer av lämningar, precis som en arkeolog skulle kunna göra. I Rikard Johanssons analys skapar ungdomarna sitt eget kulturarv – ett kulturarv skapat underifrån, i alla bemärkelser.

Länkar till några av de nämnda hemsidorna återfinns i Rikard Johanssons uppsats:
Rikard Johansson: Urban exploration och jag. Meningsskapande på övergivna platser, C-uppsats framlagd vid Södertörns högskola.